BILDKONSTNÄR - SKULPTÖR - FÖRFATTARE Den magiska absurditeten i det ofullbordade
Libardo föddes i Galán 1953 och växte upp i Bucaramanga, Colombia. Han studerade ekonomi och data men övergick mer och mer till konsten och började måla på heltid 1988. Han har även bott och verkat i Venezuela, Argentina, Frankrike och Sverige.
Libardo Garzón sade sig vara skaparen av “Den magiska absurditeten i det ofullbordade”, El Absurdo Magico del Inconclusismo. Det är en idéutveckling av ett konstverk som omfattar stil, teknik och idé, som ett sökande efter den latinamerikanska identiteten i konsten, såsom den latinska litteraturen lyckades i världsomfattning med författarna García Marquez, Asturias, Carpentier, Octavio Paz etc. Han fick inspiration av den magiska realismen och myten i Asturias litteratur och den underbara fantastiska realismen i Carpentiers litteratur. Den magiska absurditeten i det ofullbordade tar avstånd från den rationella logiken och närmar sig rena fantasiskapelser. Som Libardo sade, “bakom en absurd person finns alltid en historia, Latinamerikas magiska historia, för om vi skrapar lite på ytan finner vi en magiker som sover. Självfallet härstammar det absurdas magik från verkliga bilder som dock skapas inom en overklig värld för att nå sanningen och för att finna det viktigaste av viktigt”.
Libardo har skrivit och givit ut tre böcker på spanska. De innehåller surrealistiska historier. Böckerna heter i översättning ungefär “Historier härifrån, därifrån och från ännu längre bort”. Han hann precis avsluta sin sista bok, den fjärde som är en lång roman. Han var genialisk och unik men inte bara som konstnär utan även som människa. Han var något av en filosof och psykolog samt mästare i köket och hittade ständigt på nya och spännande rätter.
Libardo skapade en alldeles egen teknik i sin målning som han kallade Garzón-teknik. Det är utvecklandet av en ny teknik, en ny stil, ett nytt koncept som ger upphov till det han döpt till ”Antirörelsen” (anti-mouvement), det första öppna systemet i konsten, ett öppet system som motverkar formgivande tendenser och riktningar inom olika konstformer. Han såg dock inte Antirörelsen som en opposition till andra konstteorier utan som ett komplement. Libardo fick under årens lopp ett stort antal anhängare i olika länder världen över, som nappat på hans fria begrepp. Hans mål var att föra samman konstnärer som liksom han själv vägrade inordna sig i skolor och strömningar. Antirörelsen har genom Libardos försorg haft internationella biennaler (5 st) i Odessa, Ukraina, Buenos Aires, Argentina samt den sista i Paris år 2003. Biennaler där konstnärer från hela världen samlades, konstnärer som arbetar med antirörelsens teorier. Kritiker utmålade honom som en sann revolutionär i betydelsen att inget konventionellt kom ur hans hand. Libardo brann verkligen för sin sak. Hans produktion är mångfaldig. Färgerna är ofta latinamerikanskt starka men motiven helt personliga och ofta filosofiska.
Samma grundteknik
Alla uttryckssätten är baserade på samma grundteknik, Garzón-teknik som också den är mycket speciell och personlig. Libardo gjorde en tunn svag skiss som han menade var själen som ger liv åt verket och inte tävlar med det. Materialet i verket är som ett tilläggselement till färgen, för att ge en större vibration av optisk energi. Han målade tunna små linjer och kurvor (bågar) som tillsammans formar en helhet och ger bilden en mening. Han målade i olja med finaste penseln (000) inom avgränsade fält, först åt ena hållet med en färgton och sedan åt andra hållet med en annan färgton och fälten i sin tur byggs upp till olika former. Han använde många nyanser av varje färg och hade ca 300 färgnyanser på sin palett. Hans teknik som ger en mycket säregen och originell bild, är genomgående och ständigt återkommande i alla hans målningar, oavsett uttryckssätt. Libardo utgick från matematiken, från 0 och 1, positivt och negativt. I nästan alla sina verk finns en liten del som inte är avslutad, det ofullbordade, en fläck t.ex. som inte är målad för att antyda verkligheten och dimensionen av en parallell värld.
Efter sjukdom som gjorde honom oförmögen att använda händerna började han måla med pensel i munnen och då konventionellt och gjorde bl.a. miniatyrer och collage m.m.
Nytt i Libardos sätt att utforma, se på och visa konst är en flerdimensionell presentation som tar sig flera uttryck, bland annat genom:
Antifiguren
En osynlig bild som framträder negativt i skulptur och målning. Brytning av konstverkets format, där det utbrytna rummet innefattar figurer som blir del av konstverket. Uppbrytande av tavlan för att inkorporera rum-tid som en reell dimension och inte virtuell. Han ville innefatta rymden i konstverket. Själva objektet kan vara ett föremål i t ex målat trä, men som har ett utskuret hål, eller en tomhet som bildar en s.k. motfigur, antifigur i förhållande till den övriga bilden.
Vridbar målning
Ett koncept där det helt enkelt är en tavla man kan vrida runt på sin upphängningsplats, och när den vrids ändras motivet i målningen.
Glasmålning
Han målade på plexiglas som kan hängas antingen i ett fönster eller på väggen där man kan variera med hjälp av t.ex. bakomliggande färgat papper.
Målningar med fram- och baksida
En annan teknik är den tredimensionella tavlan som är målad på två sidor – på framsidan ser man en figur och på baksidan det som man föreställer sig att figuren på framsidan ser på. Tavlan kan alltså roteras 360 grader. Han försökte som han uttryckte det, upphäva väggens diktatur. I och med att konstverket tas ned från väggen söks i åskådaren ett verkligt fysiskt och mentalt deltagande där man går från att vara passiv till aktiv. Det har hänt att Libardo haft en tavla som inte var avslutad på en utställning och lät åskådarna få tillfälle att deltaga i avslutandet av konstverket.
Konstverk i kubform
Kubformen är något Libardo använde och kuben är inte bara en målning utan även en skulptur. Ett av hans verk består av ett femtontal målningar som kan kombineras ihop och pryda både vägg, tak eller golv, men också formas till kuber. Målningarna har sådana motiv att de alltid passar in med varandra, oavsett kombination och kan varieras i det oändliga.
Skulptur
Libardo har också experimenterat med att gjuta sina skulpturer i silver, brons etc. där formen är både invändig och utvändig och får nya former/dimensioner när man vrider och vänder på dem.
Smycken
Libardo skapade även smycken i silver och guld av vilka vissa är målade i olja och kan användas både som smycken och som skulpturer.